Funderingar.

Jag är den person som funderar relativt mycket.
Jag vet inte så himla mycket, om vi ska gå in på ämnet kärlek?
så tycker jag de är ett rent helvete, Jag skiter totalt i det nu.
liksom när man hittade någon man tyckte om, så blir de bara skit av de och de blir en jävla bergodalbana. några mer satsning på kärlek blir de inte. jag är så fruktansvärt trött på de nu.
jag ska inte behöva ta insiativ till allt? De gör jag inte!
Den tjejen man träffa sist hon blev inte något jätte glad för o träffa mig? ibland när man inte har något o göra då spinner hjärnan iväg o tänker på sånt den inte borde tänka på.. man mår inte så bra. och självförtroendet bara sjunker men va fan ska man göra, de finns inget o göra. jag väntar bara på den där tjejen som blir glad o kramar om mig när hon träffar mig.
Jag pladdrar relvitiv mycket och de kan det bli kluddigt.. men de ordnar sig..
de enda jag vill är att kunna säga de straka orden "jag älskar dej" och mena de till någon o ha någon och krama om.

nu vill jag inte ha några dumma komentarer typ som "fan vad du är patetiskt , du är sjuk i huvudet eller jävla tönt osv. jag vet mycket väl om att jag är det.